Nyden, överraskningen jag inte ens längtar efter

Modebranschens ständiga försök att uppnå nya höjder upphör aldrig att förvåna mig. Att man tar in designers i de stora modehusen med ett visst renommé som står för en egen stil, som Channel har Karl Lagerfeld kan jag fatta.

När däremot ett företag med för mycket pengar och för lite känsla, så som jag tar mig rätten att kalla HM, tar in en östgöte som fortfarande inte kommit ur sina korta byxor som ”husfilosof” börjar mitt hopp på mode och stil att dala.

Inte bara för att jag tappade respekten för Alexander Bard redan på 1990-talet när han i SVT bråkade med Camilla Henemark.

Sedan dess har dessutom Bard hunnit uttala sig rasistiskt, hatat lite kvinnor som är mer kända än han själv och twittrat att #metoo-rörelsen är resultatet av ”150 miljoner neurotiska kvinnor som läst #fiftyshadesofgrey.

Innan HM:s Nyden ens lanserat sitt första plagg har hustomten Alexander Bard hunnit göra PR för sig själv genom uttalanden som:

”Jag älskar att tillhöra det här gänget. Det finns inget i världen som får dem att darra för att någon feministbrud ringer och skriker i luren om att Alexander Bard ska stoppas. Det ingen feministbrud i världen som kan få mig att förlora ett enda uppdrag

Jag tycker faktiskt lite synd om Oscar Olsson och hans projekt som jag inte tror på av två anledningar:
  1. Dels att de inspirerats av klockmärket Daniel Wellington som verkligen inte tilltalar en enda människa med den minsta kännedom av klockor och urverk. Bara yta, inget innehåll.
  2. Dels för att han beskriver sin målgrupp (millennials) som “Nätokraten är mer känslig än någonsin för kredibilitet, autenticitet och personlighet. De är dessutom mer känsliga än någonsin för utnyttjande av de själva eller andra”.

 

Kombinationen av hustomten Bard och en målgrupp som är ”känsliga för utnyttjande” är något som inte går ihop då Bard om någon varit mannen som byggt hela sin karriär på att utnyttja media, utnyttja människor och mobba oliktänkande.

Jag skulle nog mer likna Bards uppdrag åt HM mer som Husalfen Dobby i Harry Potter, en simpel slav som mest ställer till med oreda för att få sin vilja fram.

Mitt tips till HM

glöm icke att ger man husalfen kläder kan man befria honom och denna husalf behöver bli befriad från sig själv.

Annonser

Me too

If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem. #metoo

Skådespelerskan Alyssa Milano har dragit igång en kampanj i kölvattnet av Harvey Weinsteinskandalen för att lyfta sexuella trakasserier. ”Om alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade skriver ‘jag också’ som status, kanske människor kan greppa magnituden av problemet”, skriver skådespelaren Alyssa Milano på Twitter.

Så jag vill också berätta. Jag vill berätta om de gånger jag har blivit tafsad på, de gånger jag har varit rädd, de sätt jag har blivit tilltalad på, de gånger då jag sågs som den det var fel på, de gånger då jag har valt att vara tyst, de gånger jag inte har valt att vara tyst, de gånger då jag vet att den som är sexuellt trakasserad har fått byta jobb. De gånger jag har gråtit. De gånger jag har tröstat den som har blivit utsatt. Jag vill berätta om den gång jag gick in till chefen och sa upp mig för att jag hade fått nog. Fått nog av tafsande, uttryck, konferenser som spårade ur. De gånger jag har hört att jag är besvärlig. De gånger jag har hört att det är mitt fel. Att jag borde slappna av.  De gånger jag har sett personer utan gränser få ett bättre jobb, bli högre uppsatt och viktig. Den gången då jag blev trakasserad och jagad ner till min hytt på en båt. Sen dess åker jag inte stora färjor med festligt tema. Det finns massor att berätta.

Vi är många. Vi vill inte vara tysta. Vi tvingas att vara tysta. Vi är rädda för att bli av med jobben, bli paria, förlora vänner. Bli ensamma. Skammen.

Jag vill också berätta att jag sen flera år tillbaka har bestämt mig för att se om någon blir utsatt, att vara den som är besvärlig om den andra personen inte orkar. För vi kan hjälpa varandra. Vi måste.

Och vi är inte ensamma, vi är så många.