Ett dygn utan sociala medier

På måndag har vi kampanjlansering för mitt senaste projekt ”Vit jul” och jag har jobbat en hel del. Samtidigt vet jag att kommande månad kommer att kräva en hel del jobbfokus så ett barn- och socialamediefritt dygn i sällskap med mina tankar och kreativitet är mitt sätt att ladda.

Denna helg lärde jag mig att göra väskor och ni vet ju sedan tidigare att jag är förtjust i Santoros designer, men inte i deras billiga och plastiga väskor, så jag sydde egna.

Här är en av Mirabelle-kollektionerna, tygerna är svåra att hitta i Sverige så jag beställde dem via Etsy from Slovakien.

När man väljer den lilla svarta så är det viktigt att ha en väska som kan dra till sig blickarna. Det är de små detaljerna som avslöjar vem du är och den lilla damen i lugg och med en blomma i håret känns som jag i ett nötskal.

De små är solglasögonfodral, eftersom Pradas solisar är fantastiskt vackra med fodralen är hopplöst otympliga i handväskan.

Efter kampanjen väntar semester och då ska väskorna följa med.

Annonser

Jag får nu kalla mig pionjär

Sedan en tid tillbaka har jag följt Historiskan på Facebook, många intressanta kvinnoöden har passerat mitt flöde och jag fattade tycke för dem.

För knappt en månad sedan bestämde jag mig för att stötta Historiskans verksamhet, man kan betala den vanliga årsprenumerationen eller en lite högre summa för att bli pionjär och stötta Historiskan.

Jag gillar historia och tycker att det är spännande att läsa om vad kvinnor betytt för vår historia. Jag hann inte med att stötta deras kickstart 2015, men nu är jag med…

Trendspaning på syfestivalen

Länge var sömnad något för gamla tanter. Själv fick jag min första barnsymaskin av mormor när jag var 7 och köpte min första ”riktiga” symaskin för lönen från mitt första sommarjobb när jag var 16.

Som tonåring brukade jag sy sådant som jag ville ha, men som ännu inte fanns i butikerna.

Jag broderade detaljer på mina jackor innan Odd Molly och Desigual gjorde det i stor skara och jag lärde mig av mina misstag. 35 år av misstag sedan jag sydde dockkläder i vackra servetter till nu har gjort mig kräsen.

I helgen hoppar jag in och hjälper min fantastiska väninna Stina, ägare och grundare av Svenska Mönster och jag älskar att spana trender tänkte att jag skulle titta efter något som fick mig att gå igång.

Nuppu Pint Company var design som jag bara vill ta med mig hem och bo i.

De var tapeter, anteckningsböcker väskor och tyger i fasta tyger och i jersey.

En grafisk designer (Satu) och en syslöjdlärare (Jenni) kan göra underverk och det blev dyrt för min plånbok. På stil & sånt gillar vi kvinnor som vågar ta steget och starta eget så vi får se mina köp som en investering i två kvinnors företagande och i min glädje att bära unik design som ännu inte är masstillverkad.

Väskorna är tillverkade med kvalitet värd namnet och känslan av lyx går ända in i väskfodret som matchar utsidan utan att det blir för mycket.

Har man en så söt väska måste man sy en matchande klänning, något riktigt romantiskt…

En liten anteckningsbok och två vykort fick vi också med.

Lovar att visa klänningen jag ska sy upp så fort den är klar.

Min hårfrisörska och jag…

Min hårfrisörska är min en av mina inspirationskällor. Hon kan hår, hon är intresserad av historiskt hårmode och hon är stilig till och med när hon öppnar salongen kl 9 på morgonen för att klippa mitt hår.

När man kliver in hos Sara så är det inrett i stilrent 1950-tal. Inga detaljer har lämnats till slumpen.

Och vi pratar kläder, kollektioner, resor och kommer fram till att Stockholm står sig väldigt bra när det kommer till vintage, retro och alternativt mode.

Resultatet blir alltid klockrent. Jag känner mig snygg och önskar jag inte behövde vänta tre månader till nästa besök för min hårfrisörska är populär, så populär att jag nästan inte vill dela med mig hennes namn.

Saras salong heter Retroella och ja, ni kan väl gissa varför.

40+ och långt hår är både snyggt och kvinnligt.

Andra 40-plussare som vågar långt och svart är.

Bernie Dexter 47, designer och fotomodell.

Salma Hayek 51, skådespelare, TV och filmproducent.

Slipsar som klär kvinnor

För er som följer bloggen så vet ni att Karin har en väldigt modern och androgyn stil. Jag är kort och bystig, drömmer mig tillbaka till 50-talets kurviga former. Det kändes mer tillåtande med min typ av kropp på den tiden.

Karin gillar slips, och det gör jag också, men vi använder den på olika sätt, så när Karin skrev om internationella slipsdagen så plockade jag fram alla slipsarna och klädde mig för dagens uppdrag.

Denna korsett gjort på gamla slipsar och gubbyxor är en av mina favoriter. Jag brukar använda den ovanpå klänningar eftersom den inte uppfyller de riktiga kraven för korsett, men den har snörning bak och ger en smickrande midja.

Ska man fira slipsdag så måste man ju göra det med en snygg koaff tillverkad på slipsar den också.

Dessa fantastiska kreationer hittade jag i London på Old Spitalfields Market. Nina som både designar, säljer och charmar alla kunder säljer även på Etsy.

Nina är en prisad designer bland annat från Alternative Fashion Week London 2012. Det finns en lång lista på snygga kläder jag vill köpa från Enienay.

Så visst jobbar även jag i slips ibland…

Klä dig i Jumpsuit

Jumpsuiten är ett börjat inta vår vardag och som jag har blandade känslor för. Det är byxor, vilket jag undviker, men den kan ibland kännas som en klänning beroende på fallet i tyget och hur designern väljer att markera midjan på plagget.

Karin gillar jumpsuits, men inte alls samma modeller som jag. Därför kommer lite tips från mig.

img_3674

När Daisy Dapper för några år sedan kom med sin första jumpsuit blev jag förälskad och som jag har tjatat på underbara Matilda att åter producera denna modell. Jag har den i både svart och brun, men de börjar se lite slitna ut efter att ha tjänat mig troget i många år.

Jumpsuiten är ett komplicerat plagg om den inte är producerad i stretchtyg eftersom våra kroppar ser så olika ut.

Jag har i alla fall tagit mig tiden att finna några byxdressar som jag kan tänka mig bära i höst.

Först ut är Michael Kors, klassiskt, kroppsnära och med ett vackert fall. Just denna modell hittade jag på Boozt.com som i veckan informerade mig att de börjat sälja Michael Kors.

Voodo Vixen har flera vackra modeller jag gillar.

Den här Jumpsuiten går att beställa från Top Vintage.

Sist men inte minst, en jumpsuit från Miss Candyfloss, ytterligare ett svenskt märke som producerar i Europa och under Fair Trade-förhållanden, sån’t gillar vi.

Suit up – varifrån kommer Pant Suiten?

Som Karin påpekat är det Suit Up Day idag herrkostym är ett plagg jag aldrig passar i och framförallt tyckt riktigt illa om sedan som ung.

Det var åren inom politiken och att höra kvinnorna prata om att de unga kvinnorna såg ut som små herrar i långt hår som fick mig att reagera.

Är man uppvuxen med ett gäng sköna äldre damer som gick på party hos Birgit Bohlin för att klä sig (ja ni vet Johan Bohlins mamma) så är man skolad i allt annat än kostymskola. Enda gången jag träffade Birgit så pratade vi om huset Elliot, deras hattar och målarrockar.

Trots att jag inte frivilligt tar på mig kostym så måste jag erkänna att jag burit den, speciell i början av min karriär när jag fortfarande kände att jag behövde vinna acceptans i karriären och visste att det här med klänning kunde provocera äldre män och ja, även jag var ängslig för att bli sexuellt trakasserad.

Jag tog fram lite historik kring kostymen och kvinnan.

Under 1930-talets depression fick många kvinnor jobba för att klara av ekonomin och vi talar inte som kontorister, telefonister eller tjänstefolk utan jobb som tidigare bara gjorts av män.

Under 1920-talet bestod 22% av arbetskraften av kvinnor, de kunde anställas för halva lönen. Männen var dock inte lika glada över detta, de ansåg att kvinnor tog deras jobb och misskötte hemmet. Därför uppkom behovet av att tillverka en Pant Suit för att de skulle smälta in i arbetslivet.

Pant suiten designades av självaste Marcel Rochad som hade mottot: ”Youth, simplicity and personality”. Vad detta innebar på 1930-talet och vad det innebär idag kan ha olika tolkningar, men helt klart skapade han ett plagg som vi fortfarande använder.

Personligen är kostym inte mitt val av plagg, men det finns en del riktiga pärlor som även kam sitta snyggt på kvinnliga kvinnor.

Denna kostym kommer från den fantastiska Matilda Hanning som grundar märket Daisy Dapper.

Här kan du köpa byxorna och här länk till kavajen.

Är man av den lite mer kurvbejakande stilen så som jag är så kan även denna pant suit från Daisy Dapper vara ett attraktivt val.

Byxor hittar du här och kavajen här.