Skor till vardag och fest

Skor är de små juvelerna som lyfter oss till nya höjder, ger oss en vacker gångstil och kan göra underverk till vilken enkel klänning som helst.

Jag delar in skor i tre kategorier:

De bekväma för transportsträckor, så som den långa promenaden från tvärbanan till kontoret. Eller till jobbresan över dagen då du kan gå långa sträckor. Här fungerar snygga sneakers helst utan utmärkande skosnören, och jag brukar tycka om Michael Kors, men är även nyfiken på att testa Karl Lagerfeldt. Här finns även det jag kallar ”urban style”, men det får bli en annan blogg.

img_4418-1Gärna mörka skor för bekvämlighet och glöm inte iläggssulor som du enkelt kan byta ut efter en lång dag för att vårda skorna bättre eftersom kombinationen sneakers och nylonstrumpor inte är optimal.

img_4417-1

img_4419

Kategori nummer två är jobbskor och formell elegans. De skorna använda när du har möjlighet att sätta dig och vila då och då, men fortfarande ger de dig den bekväma status som 7-9 centimeter över marken tillför i pondus.

Dessa skor kommer du säkert att använda ofta under en kortare tid så se till att inte låta dem försett stort hål i plånboken. Skinn är att föredra då det är lätt att hålla snyggt. Tyg kan funka, tänk bara på att tyg är svårare att hålla rent och snyggt.

Ruby Shoo och Lola Ramona

Här är Ruby Shoo helt fenomenala. Snygga, eleganta, alltid med matchande väskor och prisvärda. Även Lola Ramonas modell Elsie är mycket trevlig och kommer ofta i skinn. Skippa dock Lola Ramonas väskor som är en plastig illaluktande besvikelse.

img_4420img_4410

Fest

Den tredje kategorin är fest. När det kommer till fest så får det kosta, vara snyggt och tänk på att kvalitet syns, både på dig och på skon.

Skippa de premiumskorna av kända designers och gå hellre på hög kvalitet. Tänk på att bara Sara Jessica Parker från Sex and the City orkar bära stilettklackar i 18 timmar på en fest och då går hon inga sträckor att tala om.

Vi vanliga dödliga har inte lön eller professionell skådespelartalang för att orka stå i ett par Dior eller Jimmy Choo.

Åren då vi köpte snygga skor som klämde och vi blev tvungna att berusa oss för att överleva en fest, alternativt kom hem barfota och med skorna i handen måste förevigat ses som en ungdomssynd kopplat till okunskap.

Till fest ska juvelerna på fötterna väljas med samma omsorg som resten av smyckena. Du vill ha en sko som du bara behöver gå in en gång, inte nya skor som klämmer till varje fest.

Skorna ska lyfta dig och få dig att se bekväm och självsäker ut. En sko som klämmer kan förstöra en kväll, en ny vänskap eller en karriärmöjlighet, för vem vill prata med någon som ser plågad ut? Men framförallt kan fel val av festsko förstöra ditt rykte som elegant och världsvan.

Saker jag brukar tänka på när jag väljer festsko:

    • Sulan ska vara i skinn och helst vadderad. Har du platåskor så måste klack vara i gummi, aldrig plast. Plast torkar ut och spricker med tiden, dessutom blir det halt med tiden.
    • Både ut och insidan av skon ska vara i kvalitativt läder. Många tillverkare fuskar för att komma ner i pris och byter ut fodret mot tyg eller fuskskinn. Det ena blir smutsigt, det andra blir svettigt och illaluktande.
    • Se till att skor bryter av mot resten av outfiten. Har du rosa klänning, välj inte en sko i samma färg, det passar till vardags, men på festen vill du att folk ska se vilken omsorg du lagt på detaljerna.
    • Sist men inte minst. En festsko vill du ha länge, vi har ju redan pratat om det här med nya skor som klämmer, sätt då priset i förhållande med hur många år du vill stå och se bekväm ut i samma skor.

Eleganta damer vårdar sina skor och bär dem i tjugo år utan problem. Har du en bra sko så räcker det med få par.

Annonser

Shopping i Londons tehimmel

Ska du shoppa i London så gäller det att veta vad du vill shoppa och till vem.

London är staden som har allt när det kommer till shopping och mitt tips är att våga utforska de kreativa områdena.

Skippa Harrods och Selfriges, min erfarenhet är att man kan slösa bort timmar och dagar och ändå inte hitta något du redan kan shoppa på nätet.

Ska du köpa hem te från London så är mitt tips att skippa Harrod’s, dyra teburkar med te som är ok, men som du lika gärna kan köpa hemma på vilken tebutik som helst.

 The East India Company

Vill du ha historia i din ”cup of Tea” ska du definitivt besöka ”The East India Company”. Folk vallfärdar från hela världen till butiken för deras fantastiska Earl Grey.

east indian company

Företaget har arbetar mycket med storytelling i sin marknadsföring av produkter, varenda copy på deras hemsida är skriven för att skapa nyfikenhet och det kan vara nödvändigt då företagets historia är allt annat än charmig.

De kallades för handelsmän när de startade sina resor på 1600-talet, men i verkligheten var de som de mer som sjörövare som ställde sina fartyg utanför hamnen och förklarade för teproducenten vad de ville ha och vad de ville betala.

På andra och tredje filmen Pirates of the Caribbean är Lord Cutler Becket ordförande för East India Company. Även den berömda Koh-I-Noor-diamanten ska ha även ha kommit till Storbritannien via Ostindiska Kompaniet. Idag har de dock tvättat bort sitt dåliga rykte och är mest kända för sitt te.

Inte mindre är 15 pund får du betala för 125 gram Earl Grey, värt vartenda öre om du frågar mig som sedan jag upptäckte detta unnar mig riktig vardagslyx från The East India Company. På jobbet brukar jag köra tepåsarna och det är drygt, en tepåse brukar räcka till en hel kanna.

En stor skillnad jag upplever mellan den lyxigare Earl Grey och annan Earl Grey är att om du råkar glömma teet lite länge så slipper du den obehagliga eftersmaken som för starkt te kan ge. Möjligen är det den extra bergamotten och apelsinblomman (orange blossom) som gör den alldeles speciell.

Gillar du rökiga teer så är deras Lapsang Soushong en riktig skatt. På helgerna när jag har tid att njuta lite extra brukar jag blanda hälften Earl Grey och hälften Lapsang Soushong på morgonen och sedan dricka ur kannan hela dagen.

Andra historiska teer med olika du kan finna på The East India Company är, Royal Flush Black Tea, som sägs komma från busken som drottning Elisabeth II och prins Philip planterade under sin första resa till Ceylon 1954 och Boston Tea Party som sägs vara det som startade den Amerikanska revolutionen.

Whittard of Chelsea

Vill du hitta en mer elegantare variant så rekommenderar jag ”Whittard of Chelsea”. Whittard har verkligen satsat på design. Även den billigaste teburken är elegant och rent prismässigt skiljer det sig inte så mycket från EICs priser, här kostar 100 gram Earl Grey 12 pund och snyggt är det! Dock kan man komma ner till 6 pund om man väljer att köpa teet i kartongförpackning.Te

Jag måste erkänna att när det kommer till Whittards så är det främst designen som tilltalar mig. Det är vackert och deras skyltfönster ser ut som ett tittskåp av vackra saker.

Mina favoriter här är deras teserviser med temat ”Alice i underlandet”, jag som verkligen gillar Alice sagor och främst Cheshire-katten har samlat på min en del porslin därifrån. Mitt senaste inköp blev en tekanna för en, eftersom jag ofta sitter med min kopp te och smuttar i min egen takt. Jag avråder dock från att beställa från Whittards på nätet. Det tar extremt lång tid och de har dålig koll på om saker överhuvudtaget kommer fram.

Är man mer ”British classy” så rekommenderar jag att ta en titt på deras Earl Grey-porslin som även matchar teburkarna.

Whittard

Ett besök på Covent Gardens Whittard-butik är inte bara en resa till ett vackert dockskåp där allt är vackert, du kommer även att få smaka något nytt varje gång. Sist smakade jag på deras Chai-te och naturligtvis fick en burk av denna fantastiska smak följa med hem.

Nyden, överraskningen jag inte ens längtar efter

Modebranschens ständiga försök att uppnå nya höjder upphör aldrig att förvåna mig. Att man tar in designers i de stora modehusen med ett visst renommé som står för en egen stil, som Channel har Karl Lagerfeld kan jag fatta.

När däremot ett företag med för mycket pengar och för lite känsla, så som jag tar mig rätten att kalla HM, tar in en östgöte som fortfarande inte kommit ur sina korta byxor som ”husfilosof” börjar mitt hopp på mode och stil att dala.

Inte bara för att jag tappade respekten för Alexander Bard redan på 1990-talet när han i SVT bråkade med Camilla Henemark.

Sedan dess har dessutom Bard hunnit uttala sig rasistiskt, hatat lite kvinnor som är mer kända än han själv och twittrat att #metoo-rörelsen är resultatet av ”150 miljoner neurotiska kvinnor som läst #fiftyshadesofgrey.

Innan HM:s Nyden ens lanserat sitt första plagg har hustomten Alexander Bard hunnit göra PR för sig själv genom uttalanden som:

”Jag älskar att tillhöra det här gänget. Det finns inget i världen som får dem att darra för att någon feministbrud ringer och skriker i luren om att Alexander Bard ska stoppas. Det ingen feministbrud i världen som kan få mig att förlora ett enda uppdrag

Jag tycker faktiskt lite synd om Oscar Olsson och hans projekt som jag inte tror på av två anledningar:
  1. Dels att de inspirerats av klockmärket Daniel Wellington som verkligen inte tilltalar en enda människa med den minsta kännedom av klockor och urverk. Bara yta, inget innehåll.
  2. Dels för att han beskriver sin målgrupp (millennials) som “Nätokraten är mer känslig än någonsin för kredibilitet, autenticitet och personlighet. De är dessutom mer känsliga än någonsin för utnyttjande av de själva eller andra”.

 

Kombinationen av hustomten Bard och en målgrupp som är ”känsliga för utnyttjande” är något som inte går ihop då Bard om någon varit mannen som byggt hela sin karriär på att utnyttja media, utnyttja människor och mobba oliktänkande.

Jag skulle nog mer likna Bards uppdrag åt HM mer som Husalfen Dobby i Harry Potter, en simpel slav som mest ställer till med oreda för att få sin vilja fram.

Mitt tips till HM

glöm icke att ger man husalfen kläder kan man befria honom och denna husalf behöver bli befriad från sig själv.

Världens populäraste kappa

Säljs just nu i Pyeonchang. På två veckor sålde jackorna slut och nu börjar man producera nya jackor, men efterfrågan är så stor att produktionen inte hinner ikapp.

Köerna börjat redan mitt i natten för att få köpa kappan som kommer i svart, vitt och grått. Visar denna bild från Inside the games.

Faktum är att kappan är mer populär en de olympiska spelen.

Snyggt eller inte? Avgör själv. Jag tror att min kropp med den trivselfett som håller mig varm skulle kunna få mig att bli Michelin-gubbens bortadopterade syster.

Mer om kappan kan du läsa på The Korea Herald.

Ett dygn utan sociala medier

På måndag har vi kampanjlansering för mitt senaste projekt ”Vit jul” och jag har jobbat en hel del. Samtidigt vet jag att kommande månad kommer att kräva en hel del jobbfokus så ett barn- och socialamediefritt dygn i sällskap med mina tankar och kreativitet är mitt sätt att ladda.

Denna helg lärde jag mig att göra väskor och ni vet ju sedan tidigare att jag är förtjust i Santoros designer, men inte i deras billiga och plastiga väskor, så jag sydde egna.

Här är en av Mirabelle-kollektionerna, tygerna är svåra att hitta i Sverige så jag beställde dem via Etsy from Slovakien.

När man väljer den lilla svarta så är det viktigt att ha en väska som kan dra till sig blickarna. Det är de små detaljerna som avslöjar vem du är och den lilla damen i lugg och med en blomma i håret känns som jag i ett nötskal.

De små är solglasögonfodral, eftersom Pradas solisar är fantastiskt vackra med fodralen är hopplöst otympliga i handväskan.

Efter kampanjen väntar semester och då ska väskorna följa med.

Jag får nu kalla mig pionjär

Sedan en tid tillbaka har jag följt Historiskan på Facebook, många intressanta kvinnoöden har passerat mitt flöde och jag fattade tycke för dem.

För knappt en månad sedan bestämde jag mig för att stötta Historiskans verksamhet, man kan betala den vanliga årsprenumerationen eller en lite högre summa för att bli pionjär och stötta Historiskan.

Jag gillar historia och tycker att det är spännande att läsa om vad kvinnor betytt för vår historia. Jag hann inte med att stötta deras kickstart 2015, men nu är jag med…

Trendspaning på syfestivalen

Länge var sömnad något för gamla tanter. Själv fick jag min första barnsymaskin av mormor när jag var 7 och köpte min första ”riktiga” symaskin för lönen från mitt första sommarjobb när jag var 16.

Som tonåring brukade jag sy sådant som jag ville ha, men som ännu inte fanns i butikerna.

Jag broderade detaljer på mina jackor innan Odd Molly och Desigual gjorde det i stor skara och jag lärde mig av mina misstag. 35 år av misstag sedan jag sydde dockkläder i vackra servetter till nu har gjort mig kräsen.

I helgen hoppar jag in och hjälper min fantastiska väninna Stina, ägare och grundare av Svenska Mönster och jag älskar att spana trender tänkte att jag skulle titta efter något som fick mig att gå igång.

Nuppu Pint Company var design som jag bara vill ta med mig hem och bo i.

De var tapeter, anteckningsböcker väskor och tyger i fasta tyger och i jersey.

En grafisk designer (Satu) och en syslöjdlärare (Jenni) kan göra underverk och det blev dyrt för min plånbok. På stil & sånt gillar vi kvinnor som vågar ta steget och starta eget så vi får se mina köp som en investering i två kvinnors företagande och i min glädje att bära unik design som ännu inte är masstillverkad.

Väskorna är tillverkade med kvalitet värd namnet och känslan av lyx går ända in i väskfodret som matchar utsidan utan att det blir för mycket.

Har man en så söt väska måste man sy en matchande klänning, något riktigt romantiskt…

En liten anteckningsbok och två vykort fick vi också med.

Lovar att visa klänningen jag ska sy upp så fort den är klar.