….Och hur gick det sen?

image

Får fyra år sedan satt vi där, jag och Karin, i ett stort delat rum som ledde rätt ut i maktens korridorer, vi hade kommit dit så många andra skulle ge sin högra arm för att komma, men vi ville mer…

Vi drömde om att någon chef någon gång skulle se vad vi gick för och erbjuda oss att gå vidare, men någon stans slutade det alltid med ”ni är så bra på det ni gör så ni har en säkrad plats där ni är”. Kanske inte det man vill höra när man jobbar på en av Sveriges mest spännande arbetsplatser.

Så hände det som inte fick hända, det blev val, nya partier kom in och det blev dags för en ny omorganisation, något vi vid det här laget börjat vänja oss vid…
Omorganisationen denna gång innebar att 35 personer måste lämna arbetsplatsen och samtidigt kom ett bra erbjudande för de som valde att gå frivilligt.

Jag minns hur jag tvivlade och funderade på om det var värt att välja bort tryggheten och ge sig ut   på okänd mark? När man skaffat sig två barn kan man inte bara välja otryggheten, samtidigt var längtan efter mer något som gnagde varenda dag. Jag var inte nöjd och kvinna som jag var tänkte jag att jag borde vara så tacksam över att jag som kvinna kommit så långt.

Som tur var hade jag en fantastisk familj och vänner som tydligt sa ”våga gå vidare”.

Så jag gick, vi gick. Både jag och Karin och många med oss.

Förmodligen det modigaste jag gjort i mitt liv.

Det blev flera år av tragglande, eget företag, arbetslöshet, nytt jobb inom PR-branschen, ja en massa prova-på. Det där missnöjet förföljde mig… Vad var det för fel på mig?

Så kom det där samtalet man aldrig tror ska komma… Ett företag var intresserad av att anställa mig, jag hoppade på tåget och helt ovetande om att detta jobb skulle förändra mitt liv.

För första gången är jag varken ”lilla flickan”, ”jobbiga småbarnsmamman” eller hon som gör ett bra jobb och därför kan sitta där tills hon går i pension.

Jag är idag glad att jag vågade bryta upp och gå vidare. Jag har min underbara familj och mina vänner att tacka, alla som trodde på mig.

Jag 40 och känner att det liv jag vill leva i precis har börjat.

Hur gick det för Karin då? Jo, hon är en framgångsrik social media manager som jobbar med mediala kampanjer som Dill och fått en massa nomineringar och priser.

image

Kvar från våra drömmar i det där rummet vi delade finns en fantastisk vänskap som visat sig hålla i alla väder. En vän som peppat och lyssnat, det har varit middagar, luncher telefonsamtal…

Har du vågat bryta upp och gått vidare? Vi gillar historier om kvinnor som vågar riskera allt för en dröm eller en längtan efter mer…

Skriv till oss på mode@karinmeberg.se och berätta din historia, en av dessa historier kommer att bli vinnare av dessa tekoppar från PiP Studio som Lantisliv varit snälla och gett oss för att göra någon an er glad. För att vi vill ge er en stund av eftertanke i sällskap av en god kopp te.

image

Den historien som vinner tekopparna kommer att publiceras i bloggen, så tänk på att om du inte vill synas med namn eller vara anonym så bör du berätta din historia utan namn, exakta platser och annat som kan visa vem du är.

Vi ser fram emot spännande läsning. Senast den 1:a november 2014 vill vi ha din egen historia.

Annonser

Publicerat av

Laura Luna

Argentinsk stilikon med förkärlek för vintage och har stil som ledord. Går aldrig utanför dörren med omålade läppar. Har en journalistutbildning i bagaget, har arbetat med PR, marknadsföring och i maktens korridorer. Fascineras av relationen mellan makt och stil mellan pressmeddelande och andra texter…

2 reaktioner till “….Och hur gick det sen?”

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s